Här kommer månadsuppdateringen jag lovade er, hoppas ni gillar den och isåfall kan jag göra en ny varje månad!
Det har hänt så mycket olika saker att jag vet inte var jag ska börja. Nå, vi tar det väl i någon sorts kronologisk ordning!
Första veckan var ganska jobbig, jag fick inte börja gymma på det första gymmet, skolan började inte då jag trodde utan en vecka senare och telefonen stals, tur så vände sedan turen ganska snabbt! Det som gjorde början betydligt lättare var att jag lärde känna Stine, hon var ju i samma situation och det skulle ha varit betydligt jobbigare ensam!
Efter att skolan börjat så började allt flyta på, sen när man lärde känna alla klasskamrater blev det såklart ännu bättre och just nu har jag det grymt bra! Frågan är inte vad jag ska hitta på utan mer hur jag ska hinna med allt, ja det är ju nog ett tvättäkta ilandsproblem, men man vill ju inte lämna bort något!
Kulturskillnader finns det massor av, här finns det inga tamburer utan man går med skorna på inne (skaffade snabbt ett par flipflops) och har alla kläder i rummet. Man sitter inte heller nödvändigtvis kvar i bordet tills alla har ätit och så röker folk mycket, även inomhus. Det var nog den största chocken för mig som aldrig ens smakat på tobak, men konstigt nog så vänjer man sig till och med med det, trots att det inte är något jag direkt gillar.
Trevliga är människor verkligen, vilket jag uppskattar enormt. Skoldagarna är fulla av skratt och folk stressar inte som i Finland. Livet är mera avslappnat, man tar en siesta om man är trött och om det är varmt på kvällarna så spenderar man dem på gatan. Jag kan inte säga att folk är lyckligare här men i alla fall är livsstilen lugnare och jag tror att det delvis gör människor lyckliga. Det passar mig perfekt eftersom det är något som jag behöver lära mig, att ta det lugnt. Redan nu efter en månad kan jag slappna av på ett annat sätt än hemma i Finland och ändå hinna med en massa saker.
'
Tur med familjen har jag verkligen haft, kunde inte ha fått en bättre! Man har ju hört skräckhistorier men vi kommer grymt bra överens och jag känner mig ganska hemmastadd nu.
Skolan här, ja. Betydligt mera ljud än hemma och har de flesta timmar med samma klass, förutom ekonomi & matematik då en del har grekiska & latin och med på muntliga engelskan är också elever från den andra klassen medan en del har datakunskap. Lunch äter man inte i skolan men nog någon sorts mellanmål, oftast ett bröd. Det köper man antingen i skolans lilla cafeteria eller i en av de små butikerna nära eller så har man med sig något, halvmörkt bröd med skinka eller philadelphiaost brukar finnas i min väska. Läxor har jag också mycket mer än i Finland och också mitt kära skåp i Grani, ilandsproblem nummer två är att man måste bära med sig alla böcker i ryggsäcken varje dag. Timmarna är 55 minuter långa och vi har egentligen inga raster, förutom matrasten mellan 11 och halv 12.
Maten har jag berättat ganska mycket om redan, mycket fett, vitlök, lök och vitt bröd. Och frukt! Min frukost brukar vara fullkornsflingor (tror att det är fullkorn, vi kan väl låtsas om det i alla fall?), lite kaffe och en frukt som man inte behöver skala, aka en banan plus ett stooort glas juice, persika om det finns. Äter mer frukost än vad spanjorerna gör men skulle typ dö annars. Lunchen kan vara allt från kött med franskisar eller fisk till pasta eller grönsakspure, som alltid äts med något annat mer mättande som typ kött. Bröd hör alltid till maten. Middagen brukar vara ganska lätt för min del så att jag ska kunna sova, typ en omelett med ost eller något liknande. I kylskåpet finns också alltid t.ex. yogurt som man kan klämma i sig då det smakar. Den finska maten saknar jag nog massor trots att jag vant mig vid det man äter här, skulle göra vad som helst för grynost just nu. Nå, Stine & jag ska dra till Lidl någon dag och då ska jag bland annat köpa havregryn så att jag får min älskade gröt igen. Proteinpulver har jag också köpt, endast av den anledningen att jag tränar mer muskler än i Finland och inte äter lika mycket protein och det sista jag vill är att äta för lite protein då musklerna får slita (fast det smakade ju väldigt gott, hehe).
Storstadslivet är något helt nytt för mig, blir bara mer och mer förälskad i Madrid varje dag, allt som man behöver finns nära och det är människor överallt, vilket jag älskar. Man går betydligt mer än hemma, till skolan typ 300m, till bussen, metron, gymmet, ja överallt och så brukar jag tvinga mig uppför trapporna 5 våningar istället för att ta hissen så vardagsmotion får jag nog tillräckligt av. Samtidigt som jag älskar att bo här så saknar jag vissa saker, havet till exempel. Åh tänk att få känna havsvinden blåsa i ansiktet och höra vågornas skvalpande! Det är inte heller lika skojigt att jogga i den inte så stora parken här nära, men det går ju. Allt som jag saknar klarar jag mig utan i 10 månader, det är inte så att jag ligger på golvet och stortjuter för att jag inte sitter med min flytväst i en båt för stunden.
Det är en annorlunda kultur, helt enkelt, och jag är så otroligt glad att jag får chansen att uppleva den. Det har ju endast gått en månad men jag tror att om 9 månader kommer jag att ha utvecklats som människa på ett sätt som jag inte skulle ha kunnat hemma i Finland. I alla fall kommer jag nog att ha en annan syn på livet och uppskatta vissa saker mer där hemma. Samtidigt så vet jag nu redan att jag också kommer att sakna en del saker som finns här i Madrid.
Nåja här var nu en massa saker, och det är bara en bråkdel av allt men jag kan ju inte skriva en roman! Nöjd är jag i alla fall, storstadslivet passar mig perfekt och shoppingen är ju inte heller dålig ;) Ni får senare ett inlägg om min söndag, ha det bra!
//Jeppu
Du säger att dom tar det lugnare o har en mera avslappnad livsstil, då är det ju inte konstigt att dom befinner sig i den landsekonomiska situation dom gör ;)
SvaraRaderaWell, lite logiskt låter det ju:P är ingen ekonomista så jag tror att jag låter andra analysera & diskutera krisen här, konstraterar bara att de stressar mindre :D
Radera