Vilken dag säger jag bara... Igår hände det väldigt mycket, fick både uppleva den dåliga sidan av Madrid och en av de bra sidorna. Vi blev bestulna på våra telefoner med Stine, där vi såklart hade alla viktiga nummer, fick åka polisbil halvvägs till polisstation där vi skulle göra anmälan, poliserna fick bråttom så vi fick hoppa av, ingen på polisstationen kunde engelska och ingen hade en telefon att låna där, så ett äldre par på gatan hjälpte oss sedan både med telefon och att hitta till en annan polisstation där de pratade engelska, en typ från spanska utbytesorganisationen kom dit och jag lovar, jag har aldrig varit lika lycklig som när han sa att han är från Sverige och vi insåg att vi kunde prata vårt eget modersmål. Ja, och det är extremt jobbigt att vara 17 år i ett främmande land för man kan inte göra något, vi kunde inte ens göra en polisanmälan för vi var inte myndiga. Men den blev gjord i alla fall, och till slut kunde vi rulla till oss och var hemma ca 2 1/2 h för sent och vi hann se 30min av matchen. Man kan helt klart inte alltid bestämma hur allt går!
I alla fall så fick man hjälp av människor på gatan och alla verkade otroligt vänliga och ville hjälpa till, vilket var härligt. Sen var det ju tråkigt att fjongen blev stulen, men hellre fjongen än kameran som jag snabbt tog tag i då tjuvarna kom och tiggde om pengar och mat (det var då två andra som tog telefonerna bakom ryggen på oss då vi hade uppmärksamheten på väskorna och kameran som var framför oss på filten). Nej usch vad man kände sig lurad, det var ju precis det de ville att man skulle göra!
Före detta hade vi anyway en mysig picnic och idag rullade vi in till Sol för att fråga om telefoner och så. Vi kunde inte stänga av mitt simkort för att det inte är i mitt namn då jag inte är myndig (gaaah) men imorgon borde hela telefonen vara obrukbar då det blir fixat från Finland.
Jag är helt slut efter allt detta, måste medge att man fick en lindrig panikkänsla då man inser att man är i ett främmande land med en främmande kultur och ett främmande språk utan sin telefon, som man alltid kan använda och alltid ringa någon om nåt skulle hända. Tur att vi fick hjälp, av den snälla kvinnan i parken som kunde engelska och lät oss låna telefonen, av de snälla poliserna i parken och speciellt mycket av det äldre paret som gick med oss genom typ halva Madrid för att vi skulle hitta fram. Man blir i alla fall glad av att det finns sådana människor!
Slutet gott allting gott, heter det ju och det var ju bara telefonerna trots allt. Men alla andra där ute ska vara försiktiga så att det inte händer er!
Imorgon börjar skolan med någon timmes presentation klockan 12 så dit skall jag och sedan ska vi fixa försäkringar och sånt. Nu ska jag äta nåt, lacka naglarna och sedan gå och sova så jag orkar ta en joggingtur innan skolan.
Ha det bra!
//Jeppu
 |
| Så här mysigt hade vi det före all dramatik! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar