Vad är en blogg utan ett årsinlägg före nyår? Ja precis, det är väl nästan obligatoriskt att på nåt sätt summera upp året och berätta vad man gjort och vad som skett. Lite tjatigt kanske att på varendaste en blogg läsa om någons år men måste medge att jag gillar det. Så ska försöka skriva ett intressant inlägg om mitt år, ur utbytesvinkel såklart!
Då kör vi!
Vaknade upp den första januari med en av de bästa vännerna efter ett slaskigt nyår och för mycket kokos, minns att jag tänkte att "hur blir månne nästa nyår?". Samma månad fyllde jag 17 på en lördag, obligatorisk skoldag och termometern visade -28 då jag vaknade. Utbytestankar i bakhuvudet som "nästa år slipper jag kylan!" och "nästa år har jag inga provveckor" kändes väldigt tröstande då hela vintern & obefintliga våren var ganska kall, stressig och tung, vilket jag egentligen fattade först denna höst.
Vintern och våren fylldes såklart också med finfina stunder som får mig att le när jag tänker tillbaka. Stunder som fick mig att tvivla på valet att åka iväg, "lämnar jag verkligen detta frivilligt?". Mixade känslor helt enkelt, som skulle bli ännu mer mixade under sommaren. Men tillbaka till de minnesvärda stunderna, hann åka både till Tyskland och Island, båda resorna fylldes av skratt och å andra sidan fick de mig mer taggad att få åka utomlands. Utbyteselever får vänja sig vid att känslorna åker berg- och dalbana rätt tidigt, helt klart! Hittade mig själv också i Vasa för första gången i livet, åt inte en enda bit choklad under påsken (antar att det är därför jag har proppat i mig massvis under hösten istället) och firade vappen med en massa folk och nästa dag med familjemiddag då tröttheten tog över när vi åt glass i parken så jag somnade på en parkbänk.
Våren, vad annat innehöll den? Ur en träningsvinkel dumma ben efter för mycket springande under hösten och vintern. Trodde att jag var hälsosam men som mycket annat insåg jag under hösten att nej, det var jag nog inte. Fick nog lite panik när jag inte visste om jag skulle kunna springa normalt i här i Madrid, tänk er att efter att ha sprungit 4-5 gånger i veckan inte kunna springa alls? Bajs, helt enkelt, men så var det och fick leva med det. Benen krånglade sedan hela sommaren så fick leta efter andra träningsformer, hittade gymmandet och fick till slut hjälp med benen. Nu är de bättre men fortfarande är det en lång väg till maraton, men jag fick hoppet tillbaka och även glädjen. Tror att det var en av de lyckligaste stunderna i livet när jag satt i bilen tillbaka hem efter att ha springtränat för första gången på länge och med professionell hjälp. Jag fattade nog då hur lycklig löpningen gör mig. Här i södern har den också hjälp massor då det varit tungt. Visst, har bara kunnat springa en gång i veckan men redan det har hjälpt. Löpning är samma sak som lycka. Så slänger in ett litet tips om det är någon kommande utbyteselev som läser detta, se till att ha något som får dig på andra tankar i ditt nya land, nåt som rensar huvudet och som du även gör hemma. Något tryggt, skulle man kanske kunna säga!
Oj, blev ett litet stycke om träning istället för allt ur utbytesvinkel men nu tillbaka till ämnet. Sommaren var... perfekt. Härlig. Underbar. Minnesvärd. Finland var helt underbart, hängde med så fina människor att jag inte kunde förstå att jag skulle lämna dem. Hann med allt jag ville, upplevde mer än jag hoppats på och tack gud att jag hade andra vänner som också skulle åka iväg som man kunde dela alla tankar med. Kan inte räkna upp allt jag gjorde för då skulle ni inte orka läsa, men det var strandhäng, stughäng, grillkvällar, turistande i Åbo, bästa sommarjobbet (tack pappa!) som även fortsatte på hösten och lite sommarfester. Det var en lycklig sommar och nu sitter jag faktiskt och längtar tills nästa av alla minnen som rusar förbi. Vi kör på en minst lika bra år 2014, eller hur?
Enda som jag nu efteråt kanske skulle ha prioriterat lite mer är kvalitetstid med familjen. Ville ju hinna vara så mycket som möjligt med alla vänner att jag inte hann irritera mina päron & brorsa så mycket som jag egentligen önskade. Tänkte att jag bor ju tillsammans med dem, nog hinner jag spendera tid med dem med. Nu delar jag ju inte hus med dem längre och japps jag måste tydligen åka iväg för att inse hur mycket jag älskar dem. Eller nej, tror jag fattade det på flygplatsen då tårarna rann medan jag lämnade dem bakom axeln och styrde kosan mot nya äventyr. Så lova att ni där hemma tar vara på alla stunder med era nära & kära, de är nämligen guld värda!
I augusti började de andra utbyteseleverna en efter en åka iväg och vännerna hemma började skolan. Jobbade som miniadvokat på pappas jobb för att fördriva tiden, intressant var det men jobbigt då vardagen rullade på för alla andra medan jag var i en mellanfas, ungefär. Insåg inte att jag var påväg, allt kändes precis lika overkligt vilket det hade gjort hela året. Så plötsligt sista veckan i Finland, sade hejdå åt så många personer som jag nu saknar, och insåg inte vid ett enda avsked att hey nu är det 10 månader tills vi ses igen. Var nog bättre så, annars skulle det ha blivit översvämning av mina tårar.
Så åkte jag iväg, kom fram och fick en liten kulturchock. Resten finns dokumenterat på bloggen, så ska inte upprepa sånt som jag redan skrivit. Hösten har flugit fram med en sådan fart att huhhuh. Har lärt mig så mycket om allt och inget. Har både ändrats och hållits som samma gamla Jeppu. Har haft tunga dagar men fler dagar fyllda av skratt & lycka som nu blivit minnen. Har lärt känna så otroligt fina människor och tror att jag fått vänner för livet. Tack och lov att jag vågade åka iväg, har varit värt alla jobbiga stunder. Så ett stort tack till alla i Finland som gjorde det möjligt för mig att åka iväg och ett lika stort tack till alla här i Spanien som tagit emot mig med öppna armar!
 |
|
Vad 2014 har att erbjuda vet ingen, men lova mig en sak: sitt inte och vänta på att saker ska hända utan förverkliga dina drömmar istället! Egentligen ska man inte vänta tills nyår för att förändra saker men visst känns det alltid som en ny start, en ny chans, så ta den! Våga ta det där steget, oberoende om det är att lämna det trygga jobbet för att pröva en annan bransch, komma över någon rädsla eller säga ifrån då något inte känns rätt istället för att tyst se på. I slutändan ångrar vi bara det vi inte gjorde - låter kanske som en klyscha men sant är det. Så gå ut och gör 2014 till det bästa året någonsin!
//Jeppu